Elisabeths kläder
Elisabeth bär en så kallad skjortblusklänning med liten vit krage och kort rynkad puffärm med spets i kanten. På 1950-talet var de modernt att ha små vita löstagbara kragar till sin klänning. Plagget användes som finklänning på vintern och vardagsklänning sommaren därpå. Man hade stor fåll så att den lätt kunde läggas ner om man växt mycket på längden. Till klänningen har hon vita maskinstickade knästrumpor. William Lee uppfann den första kända stickmaskinen 1589. Kring sekelskiftet 1900 introducerades den runda vevdrivna strumpstickningsmaskinen i Sverige – stickmaskinen Viktoria. På fötterna har hon röda manchestertofflor med silkesbollar utan klack. Manchestertyg är en sorts randigt bomullstyg vävt av tvinnade parallella fibrer. Tyget kallas tunnspårigt eller bredspårigt beroende på avståndet mellan de karaktäristiska ränderna. Tyget lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är Manchester, som på svenska fått låna tyget sitt namn.
Elisabeths mamma
Så gott som alla mammor var hemmafruar. Iförd sitt praktiska förkläde och ett ständigt leende på läpparna skulle hon möta dagens göromål. Håret skulle vara permanentat. I början av 1900-talet lanserade Karl Nessler den första egentliga permanenten. Håret rullades upp och fuktades med alkaliska vätskor och värme tillfördes genom elektricitet. Den ökade temperaturen och alkali påverkade hårets svavelbindningar och gjorde hårstråna formbara. På 1950-talet kom kallpermanenten, som blev en sensation eftersom man inte längre behövde värma håret. Precis som Elisabeth har hon skjortblusklänning med liten vit krage och puffärm, och ovanpå den ett förkläde med bröstlapp, hängslen och knytband. Hennes manchestertofflor har kilklack och silkestoffs. Skor med kilklack skapades på 1930-talet av den italienske skodesignern Salvatore Ferragamo.
Elisabeths bror
Elisabeths bror har traditionell sidbena med lugg och snaggat från öronen och bak, så kallad halvsnagg. Han har också en rutig flanellskjorta med krage och manschett och ovanpå den en slipover, ett handstickat, v-ringat och kortärmat plagg som man drar över huvudet istället för att knäppa mitt fram. Hans byxor syns inte på bilden, men förmodligen har han golfbyxor, även kallat äppelknyckarbyxor som slutar med en linning strax under knät. Dessa byxor användes i stort sett av alla skolpojkar vid den här tiden.
Elisabeths pappa
På 1930-talet blev skjortan öppen med knappar hela vägen framtill. På så vis behövde man inte längre dra den över huvudet. För att hålla ärmarna på plats bär Elisabeths pappa ärmhållare i grovt gummiband. Redan på medeltiden användes band för att hålla kläder på plats. Under korstågstiden band krigarna ett färgat band om benet för att bringa seger. Kung Artur och riddarna kring runda bordet bar ärmhållare för att visa solidaritet, lojalitet, ärlighet och broderskap. Riddarna kunde också bära sin kärastes färger. Under industrialismen standardiserades storlekarna på de vanligaste kläderna, ärmarna blev väldigt långa och ärmhållare blev ett måste. Ärmhållaren tillskrivs olika yrkesgrupper, exempelvis skrivare för att hålla ärmen fri från bläck, cowboys för att hålla skjutarmen fri, pokerspelare, gamblers och jazzmusiker, dels för att hålla händerna fria men också för att visa tillhörighet. Ärmhållare används fortfarande gärna ihop med kostym eller frack. Steampunken använder dem på sitt sätt. Kravatten från 1600-talet har tagit sig många uttryck genom historien. Från löst hängande halskläden i spets till smala slipsar eller som i Elisabeths pappas fall, knuten som fluga. Ovanpå skjortan bär han slipover. Byxorna är långbyxor med ficka. Han röker också pipa. Pipan blir det manliga huvudornamentet på 1920-talet och det röktes inomhus i varje hem på 1950 talet och framåt. Först under 1980-talet ifrågasattes rökandet i hemmen och på allmänna platser, och 2005 infördes rökförbud på restauranger i Sverige.
