Hej! Jag heter Erik och bor på klostret i Halmstad. Det heter St:a Katarina och där bor jag med dominikanmunkarna. De tog hand om mig när jag var tre år, för mina föräldrar dog.
Munkarna lär mig latin, ett språk som kungens man talar. Han säger i varje fall att han kan latin. Det händer ibland att jag får översätta åt honom i de böcker han har, men det vill han nog inte att jag berättar.
Kungens man styr över den största gården här i byn. Det är kungens gård och där samlar han in skatterna från hela häradet. Skatter, det är mat bönderna måste lämna in till oss. Maten ska försörja kungens soldater och det som blir över kan säljas. Skulle kungen komma på besök ska det finnas foder till hästarna, och mat och sängplats till följet.
På gården ligger också byns kyrka. Vårt kloster fick marken av kungen, och munkarna har byggt kyrkan och kungsgården. Munkarna vet hur man bygger med sten och tegel. Munkarna kan massor av saker om hur man bygger. De gör tegel av lera och bygger vattenanordningar.
I vintras kom en man vandrandes till klostret. Han hette Petrus och var lite konstig. I klostret måste man vara tyst för att inte störa andra bröder, som munkarna kallas. Äldre pojkar som kommit hit har svårt att förstå det. De blir straffade hela tiden för att de pladdrar. Petrus pratade väldigt mycket också. Men han verkade kunna allt om kyrkliga ting. Innan han for lämnade han ett brev till mig och en slant. Han ville inte skicka brevet med abboten Bengt, som just skulle resa till Hamburg. Istället bad han att det skulle skickas med kungens sändebud från kungsgården. Varför kunde han inte ge brevet själv?
Men nu har Petrus farit vidare. Han skulle till klostret i Skänninge. Jag fick hjälpa honom att bära hans böcker till skeppet. Samma skepp som kom med vår dopfunt. Jag skulle gärna åka med på ett skepp en gång. Tänk om jag kan bli som Petrus när jag blir stor!
Erik bor på klostret St:a Katarina
År 1270 kom Petrus de Dacia på besök