Elisabeth Svensson – 1950

Hej på er! Jag heter alltså Elisabeth, är 14 år gammal och jag bor på Vårhem här i Halmstad. Jag bor tillsammans med mina föräldrar och min lillebror. Vårhem är ett helt nytt bostadsområde som håller på att byggas. Det är så nytt! Vi har precis flyttat in i en av de första lägenheterna på två rum och kök. Lägenheten är helt modern – vi har eget kylskåp, bara det!

Kriget tog slut för några år sedan. Jag var bara en unge, 9 år då, men jag minns det ändå. Under krigsåren var vi tvungna att hänga mörka gardiner och tyger för fönstren på kvällarna så att inget ljus släpptes ut. Framför fönstret i mitt och min brors rum satte mor upp en kartongbit som hon klippt till noga. Om ljuset syntes ut var det riktigt, riktigt farligt. Då kunde flygplanen komma och bomba ner på oss, det fick vi höra på radion. Och man kunde inte köpa all mat heller. Mamma hade små kuponger som hon gick med till affären för att få handla. Socker var speciellt svårt att få tag på. Och kaffe. Och bensin till bilarna och bussarna var det ju knappt tal om. Jag minns att man byggde på gengasaggregat på bilarna, där man kunde använda träkol eller ved istället. En gång hade en pojke i grannhuset sagt att Halmstad skulle bombas. De klädde till och med in Europa och tjuren på torget med brädor så att den skulle klara sig vid ett anfall. Kanske var jag lite rädd då. Men vi klarade oss från att bli bombade. När kriget var slut firade alla människor i hela staden. Det var körsång, musik, parad längs gatorna och alla var mycket glada. Och vi slapp bli bombade.

Min far arbetar på Järnverket. Min mor är hemma och tar hand om hemmet och min lillebror. Ibland arbetar hon extra här hemma och syr handskar till en av stadens handskfabriker. Jag brukar hjälpa henne och klippa till skinnet till handskarna. Jag är faktiskt rätt bra på det. Min mor säger att jag måste utbilda mig så att jag kan få ett riktigt arbete istället. Jag tror hon är rätt trött på att vara hemmafru.
– Du kan bli vad du vill Elisabeth, sade hon till mig igår. Min far har också mycket åsikter om samhället och våra rättigheter. Han är med i arbetarpartiet och brukar vara ute och demonstrera på första maj.

Vi och grannfamiljen träffas ibland och lyssnar på radio. Ibland lyssnar vi på Lördagskväll med Lennart Hyland och får kaffe och kaka. Min favoritkaka är Radiokakan som min mor brukar baka. Ja, den ser nästan ut som en radio när man skurit en bit av den. Min bror och jag brukar också lyssna på Barnens brevlåda. Ja, nu är det mest min lillebror som lyssnar på det. Jag är bara med när han lyssnar. För det är ju mest för mindre, för barn, ju.

När vi har sommarlov åker vi till mina kusiner som bor utanför Helsingborg. Då tar vi tåget dit och stannar i de två veckor som min far har semester. Det är roligt att åka tåg och att få träffa mina kusiner. Men snart tror far att vi ska kunna köra bil ner till Helsingborg. Han behöver bara spara lite mer, sen har han sagt att vi ska köpa en bil. Flera av mina vänners föräldrar har köpt bil. Ibland får jag åka med på en liten åktur. Men än så länge får vi cykla. Eller ta bussen när vi ska åka någonstans.

Se och hör Elisabeths berättelse (animerat bildspel)