Anna Pehrsdotter – 1730

Min mormor föddes i Danmark. Mitt i den danskaste av städer, mitt i gamle Kung Christians Halmstad. När hon var tre år, flyttade hon till Sverige. Ja, eller rättare sagt, Danmark flyttade ifrån henne. Slottsherren. Soldaterna. Flaggan. Själv stannade hon kvar i huset på Östra Torggatan och blev Svensk. Och som Svensk dog hon förra året.

Pappa skakade på huvudet åt alla breven som kom. Som talade om hur vi skulle göra.
– Strunt samma, sade han. Herremännen är herremän. Om de är danskar eller svenskar gör ingen skillnad. Men Nills Ruth, vår granne, blev arg.
– Du borde veta bättre, Pehr Rådman, sade Nills. Titta på fästningsmuren. Titta på Kyrkan! Vad har svensken gjort åt taket på herrens hus? Det håller ju på att rasa in!

Men nyfikna är de nya herrarna, kan ni tro! Förra året fick gårdarna här omkring besök av män med papper och penna, och de skrev så bläcket stänkte! De frågade och frågade. Hur många bor här? Hur ser husen ut? Vad betalar ni i skatt? Vilka träd växer på markerna? Finns här några stenar som restes av det gamla folket för många hundra år sedan? De skulle visst samla in allt till vår nye landshövding Wilhelm Bennet. Jag vet inte hur glad han blir, för pappa har sett böndernas lador när han besökt dem. Maten räcker knappt ens till för de som bor på de rika gårdarna, mamma har pratat med morbror Jöns ute i Hörsås. Han nästan grät när de träffades. Han hade fått tillbaka två korn från ett som han sått. Ett skulle sparas till nästa år. Ett skulle räcka som mat till alla i huset. Och till skatten. Men fattigast i byn var de inte.

– Här har ni räddaren! viskade Anders på marknaden i somras. Han visade upp en liten knöl för mor när vi pratade med honom. Jordpäron kallade han dem. Jag tyckte det liknade en liten kålrot, men han var mycket stolt. Hur skulle den knölen kunna mätta oss bättre än brödet?

Det har börjat pratas. Pratas om att riva ner fästningen. Pappa säger, att den är för gammal, och att svenskarna inte vill ha kvar den. Jag undrar om det kommer att kännas tomt? Tänk att kunna se åkrarna och fälten inifrån stan! Bara det nu inte blir krig igen. Bara det inte blir krig igen.

Se och hör Annas berättelse (animerat bildspel)