Torben Börgeson – 1619

Fy vad jag var rädd! Hur kunde detta hända?

I förrgår sprang jag ner från huset, ner för Storgatan bort till torget för att hämta fars stövlar hos Jonas Skomakare. Fru Crämer höll på att träffa mig med skurvattnet, och Anders Timmermans gamla märr höll på att välta vagnen över de ilskna soldaterna vid torget. Vår präst skrek åt mig när jag försökte gena över kyrktrappan, men jag hann undan. Men det var i förrgår. Idag är det annorlunda. Väldigt annorlunda, och väldigt hemskt. Det ryker från murarna. Det sticker i näsan av rök så hemsk att man vill fly ut på ängarna, fly långt bort från Halmstad. Från det som en gång var Halmstad. För inget finns ju kvar.

Alla pratar. Vad var det som hände? Var det någon som hade tänt på? Eller var det soten i skorstenen på bageriet som började brinna? Halmtaken var torra som fnöske, men det var ju inte första gången det hade varit torrt. Varför brann det just nu?

Uppe på berget, vid Galgbacken, stod människorna tysta och tittade. Kyrkan var svartfärgad av sot, men den stod ju kvar. Det gamla huset vid torget, där riddarna för länge sedan hade byggt, stod kvar. Några uthus. Hospitalet. Men resten av Halmstad, vårt Halmstad, var borta. Brända murar. Högar med virke och redskap. Döda kreatur. Igenrasade gator. Sot och aska. Och runt hela staden löpte kung Christians nya fina fästning. En fästning som inte kunde försvara oss alls. Inte mot elden.

Det är den 29 augusti, och dagarna börjar långsamt bli kortare. Tänk om det brunnit i vintras! Tänk om det brunnit då i februari, när kungarna träffades? Då hade deras festande inte blivit lika muntert.

Fars verkstad är borta. Vårt hus, och våra sängar. Grisarna sprang iväg, skrikande som den onde själv. Vart de tog vägen vet ingen. Grannen hade sett får och grisar i morse, på andra sidan berget, på väg mot Wapnöö. Silltunnan är stekt som kvarglömd ärtsoppa, och brödet mor fick med sig håller på att ta slut.

De säger, att kungen förbjudit att någon börjar bygga sina hus ännu. Han vill göra om Halmstad. Raka gator. Breda gator. Ett stort torg. Varför då? Jag saknar mitt Halmstad så det värker i magen. Men jag kanske bara är hungrig. Ikväll skall jag följa med de andra barnen in i staden igen. Helga säger att någon sett smält guld i resterna efter Twistens gamla lada. Undangömda skatter! Men mor har berättat vad man gör med plundrare. Sedan nickade hon bort mot galgen.

Se och hör Torbens berättelse (animerat bildspel)