Elsa – 1326

Hej, jag heter Elsa! Och jag lever. Så många i staden har dött, men jag lever. Kanske skall jag berätta lite för er om mig?

Jag har flyttat till den nya staden. Ja, det är klart, jag var ganska liten då, men mor har berättat för mig om när vi flyttade hit till Broktorp. När hennes mor var i min ålder bodde alla uppe vid bron.

Hon säger, att morfar brukade stå nere vid skeppen och prata med sjömännen. Han älskade att titta på båtarna! Ibland hjälpte han till att bära gods från bryggorna in till staden. Han kunde läsa och räkna så stadens borgare visste att lasterna man packade av skeppen stämde.

Den gamla staden ligger längre upp i Nissan, när man gått förbi Laxön. Längre än så kan man inte ta sig med skepp, och där byggde man en bro.

Mormor har berättat, att båtarna blev allt tyngre lastade när vi blev fler i staden. Så småningom hade skeppen blivit så tunga, att de måste ankra nere vid gården Broktorp. Stadens befolkning började tala om att anlägga en riktig hamn här och det var nästan som att hela staden klev bort till Broktorp. Men lätt var det inte. Runt Broktorp låg flera kärr och man måste gräva stora diken för att få bort vattnet.

Nu är mormor sjuk och ligger hela dagarna. Jag får passa henne och se till så hon dricker. Innan mormor blev sjuk lärde hon mig att väva. Jag väver varje kväll innan aftonbönen. Mor säger att vi ska börja sälja mina vävnader på torget.

Min stad ligger i Danmark och vi har en kung som heter Valdemar. Han är lika gammal som mig och jag är bara 12 år. Tänk att någon så ung kan vara kung. Mamma retas och säger att det inte alls är Valdemar som bestämmer i Danmark. Det är några giriga farbröder som styr.

Hade jag fått bestämma så hade jag sett till så att vi hade rinnande vatten i trärör till alla hus i vår stad. Jag har hört att det finns på de stora klostren. Nu måste jag och mina syskon hämta vatten på torget i tunga ämbar. Vi får springa hela dagarna för vi har två getter och en häst som är törstiga. Det är en djup håla som grävts på torget som vi måste sänka ned hinken i. Vattnet är smutsigt. Jag har sett Jons Anders stå och spotta i vattnet. Usch!

Jag har hört om en flicka som trillat ner och drunknat där. Hon spökar på torget på nätterna. Far säger att det är påhitt. Brunnen är ny. Den gamla brunnen trodde man var förgiftad för det var många som blev spetälska här staden. Jon Anders påstår att det är de okristna som sprider gift i vårt vatten. Ibland kommer bönderna in i staden med sina oxar och hästar. Då tar vattnet slut i brunnen, och vi får gå bort till berget och hämta vatten.

På morgonen när jag går upp brukar vi äta korngröt. Vi har getter som vi kan mjölka och hönor som ger ägg. Ibland har vi två grisar. De älskar att äta korngröt och getmjölk. Far och mor blir onda på mig när jag ger mjölk till grisarna så jag måste smyga.

Vårt hjon Egon bor i stallet och sköter hästen. Egon är snäll. Han brukar låta oss barn få sitta på hästen en stund. På dagarna kör han fars last mellan bryggorna och magasinet. Hästen får dra kärran. Hästen måste också plöja. Egon kör all gödsel till vårt jordstycke. Det är inte bara djuren i stallet som gödslar. Det gör också vi. Jag har hört, att kungen har en särskild garderob som hänger ut från slottet där han sätter sig och gödslar. Det tycker jag låter förskräckligt roligt. Kungar är bra konstiga.

Se och hör Elsas berättelse (animerat bildspel)