Efter svenske kungen Erik XIVs besök i Halmstad 1563 var stadens gamla fästning till stor del förstörd. Idéer om hur man bygger bättre och säkrare fästningar hade dykt upp i Europa, och kunniga specialister hämtades till Halland från Holland.
Hans Van Steenwinckel kom resande till Danmark och Halmstad för att lära byggarbetarna hur man skulle göra. Han hade lärt sig det italienska sättet att rita fästningar, och arbetade som fästningsarkitekt, fortifikatör, åt Danmark i tjugo år. Han fick aldrig se fästningen i Halmstad stå klar, utan dog i pesten 1601.
År 1605 står Halmstads fästning klar med bastioner (spetsiga hörn), kasematter (inbyggda kanonrum för att skjuta på dem som försöker klättra upp på murarna) och högverk (höga murvallar där kanoner stod) samt fyra stora stadsportar med fällgaller och en vallgrav som gick från Norre Katts Park runt stan och slutade vid slottet. Nissan fick utgöra vallgrav och skydd åt den östra sidan av Halmstad. Slottet stod klart några år senare, lagom till kungamötet 1619.